På nytt född.
Härom kvällen frågade min vän Isak mig hur det kännts att vara död. Jag hade inte förrens då tänkt på det ordentligt. Nu tänker jag på det hela tiden. Eller ah, inte på hur själva döden kändes. Jag kan ju trots allt inte skilja på känslan att vara sövd eller död eftersom jag aldrig varit med om något av det tidigare. Nej, utan jag tänker på om något förändrats. Psykiskt eller fysiskt. Det är trots allt ganska troligt. Jag menar, hur stor är chansen att allt skulle gått perfekt? Delar av min kropp stängdes av i minuter. Hjärtat stängdes av.
Flertal människor har tidigare påpekat att jag varit odödlig. Att vad som än händer mig så överlever jag. Jag kan verlkligen förstå varför folk tänkt i de banorna. Jag tror att jag råkar ut för olyckor lite för ofta för att folk ska tycka det är kul. Fast det är inte sant i och för sig, jag tycker det är lika kul varje gång. Jag funderar på hur det kommer se ut nu? Nu när jag faktiskt bevisat att jag inte är odödlig, ska jag fortsätta i mina odödliga banor eller är det slut med det?
Vårat nästa höstlajv har fått namnet “På nytt född”. Det fyndiga med namnet är möjligheterna för många betydelser. Hur sommaren än slutar så kan man se hösten som en omstart. Jag ser mitt liv likadant just nu. Om jag vågar förändra, erkänna känslor, ta emot känslor så blir det en omstart. Om jag drar mig in i mitt skal där jag just nu känner att jag hör hemma blir det en omstart. Vad som än händer kommer det säkert bli bra. Det ska man alltid intala sig själv.
